Jag vet, jag vet…
Det har varit tunga ord från mig det sista och det beror på att jag använder bloggen som ett terapiverktyg just nu. Ni som läser, reagerar och frågar hur det är, ni värmer mitt hjärta! Jag vill bara säga att ni inte behöver oroa er, att jag skriver är ett bra tecken! Jag ventilerar och bearbetar saker och ting på det sättet och det är skönt att ha en sån här kanal.
Jag hoppas att det är okej att jag citerar dig Robert? För du sa så himla kloka ord innan:
“alltså…. om man ser det såhär… allt den jobbiga sörjan du har just nu… kommer vara över om ett tag, och den sammanlagda tiden av när det pågick kommer vara ganska kort jämfört med tid då det mesta faktiskt är bra.”
Det är så. Jag vet att det är så, men ibland behöver man bli påmind. Så tack! Jag är glad att jag har dig ♥
Jag har mycket bra i mitt liv och det är det som håller mig flytande. Jag måste bara lära mig att skala av, säga nej och andas emellanåt. Så nu tar jag några dagars paus och bara är, helt kravlöst.
Och för att citera mig själv i konversationen med Robert innan:
“…när man ser den där förbannade tegelväggen komma flygandes så är det ganska korkat att bara fortsätta springa…”